Familjen Trana hälsar på !

I förmiddags när jag satt i kontoret och pratade i telefon såg jag dem i ögonfrån . Jag har den bästa utsikten från vårt kontor, klar sikt över vår närmsta damm. Där smög de nere i vassen , Familjen Trana. Jag avslutade samtalet , trixade på mitt största objektiv ,hoppade i skorna .
Nu var det min tur att smyga lite, jag skulle fånga dem på bild .
Jag hoppas verkligen inte att grannarna såg mig, för bara tanken hur det såg ut när jag smög omkring halvt i hop krupen , hukandes bakom både stenar och trädstammar.
För i bland kika upp och ta några bilder, innan de skulle märka av klickandet från kameran.:-)
Det såg nog ganska kul ut!
Blev inte de bästa bilderna , men jag gav det i alla fall ett gott försök.
Denna familjen Trana har varit återkommande i alla fall de två snart tre år vi har bott här.
Men denna gång såg de ut att ha ett tranbarn med sig . Känns så lyxigt att ha dem så nära , att de vill vara just här hos oss . Deras läte är ju också helt fantastiskt , man får lite rysningar av de höga ljud de kan skapa. Till och med hästarna blev lite skärrade när den ena tranan satte i gång.

De traskade i väg från vassen runt dammen och gav sig ut på ängen . Jag smög efter så gott jag kunde, lätt hukad och med tripp trapp steg till närmsta trädstam, som jag kunde gömma mig bakom.
Men nu förstod jag , jag var upptäckt !
De vände sig om, tog några stora starka vingslag och de var i luften. Men jag hann ta ett kort på dem i flykten (från den otäcka och jobbiga människan med kameran.)

De hann få i väg ett litet tjut /läte (vet inte riktigt vad jag ska kalla det) som att meddela att det var just typiskt att jag skulle behöva skrämma i väg dem på det sättet , när de gick där i sin godan ro och letade mat !
Hoppas att de vågar sig tillbaka i eftermiddag.

Detta är ett vår tecken i allra högsta grad , nu hoppas vi bara att den är här för att stanna !


                                                                              // Annie