En tur i landet

Jag fick fyra sparris plantor av några goa vänner för en tid sedan och nu börjar där sticka upp små söta sparrisar.
Det är nästan som om man vill bryta av några och smaka.
Men vad jag hört så ska man inte skörda första året, så det blir till att vänta och försöka hålla fingrarna borta.
Sparris är ju såååå gott .
När jag spatserade runt i trädgårdslandet och irriterade mig på hur stökigt och ofärdigt där är. ( Tiden räcker bara inte till)
Så såg jag en liten förrymd jordgubbsplanta som redan fått små blommor. De där jordgubbsplantorna sticker upp lite varstans nu, till och med inne bland hallonraderna, hur de nu har hittat dit där, kan man ju undra? Plantor med så goda bär kan man ju inte bara rensa bort .
Så de får stanna så länge, där de är.

Nu väntar jag bara på grisarna som kunde komma och hjälpa mig med jordvändningen av trädgårdslandet, annars skulle en jordfräs sitta fint .
Det slutar säkert med att jag står där med spade och räfsa och svär över kvickroten som invaderar trädgårdslandet just nu.

                Trädgården ger ro i själen , även om den ibland bjuder på vissa motgångar.
        Kan vara mycket jobb, men ger oftast stor utdelning tillbaka som absolut är värt allt slit.
                 Egen producerad giftfri mat som smakar tusen gånger mer , vad kan vara bättre.


                                                                       // Annie