När furan föll!

I dag tog vi oss an de tallar som trillat i stormen , några av dem har mannen sedan innan redan fällt , men nu hade ytterligare en fura brutits på mitten. Så det var bara att fälla den bit som var kvar. Dessa furor ska vi sedan få sågat upp och bli till brädor. Våra egna brädor, känns lyxigt att kunna såga upp sitt eget virke av egen skog som vi sedan kan använda till att bygga med, på våra egna hus och lador. Ett plus i kanten är att ny sågat eget virke doftar så otroligt gott !
Förra gången vi sågade upp vårt eget virke var jag bara tvungen att gå fram och sticka näsan i brädhögen och stryka lätt med handen över brädorna för att känna och ta in årens tand. Känner sig väldigt tacksam över skogens växtkraft.
Räknade årsringarna och tallarna var över 80 år gamla, får en att fantisera lite om hur såg det egentligen ut just här, när dessa träd började sin resa mot att bli stora ståtliga tallar.

Och vilka krafter en storm för med sig , det är inga små tallar som trillat. Det blir så påtagligt när man ser dessa träd ligga ner längs marken. Naturen är otrolig, skrämmande och vacker på en och samma gång.

// Annie