En fruktansvärd natt !

Bilden har inget med nattens händelser att göra. 

Natten i natt var ingen bra natt .
Detta som följer kan låta brutalt men är verkligheten för oss.
I går eftermiddag när jag kom ut i stallet, såg jag att en tacka började visa symtom på att en förlossning var på gång. Hon stod och krafsade med frambenen som en tacka normalt gör när hon är på g  att föda. Men sedan lade hon sig bara ner och fick inga krystvärkar, slemproppen hade gått men inte fostervattnet . Efter ett par timmar när det fortfarande inte hände något ,så gick jag in och kände med handen  och märkte att cervix inte var fullt öppen .  Och kunde ana att lammen i magen låg helt tokigt för att kunna födas ut av sig självt.
Vi tillkallade veterinär och fick konstatera att hon hade "ringwomb" (tillstånd där cervix inte har vidgat sig som den ska).
Tackan fick lite smärtstillande och avslappnande/vidgande medicin.
Vi försökte manupulera cervix med fingrarna att öppna sig . Jag höll på ett par gånger under natten ,vid halv tre var hon öppen så att jag kunde nå in och konstaterade då snabbt att lammen låg verkligen tvinnade , huller om buller i magen. Jag försökte  få tag i rätt ben som hörde i hop med ett annat rätt ben , lyckades få tag i två fram ben, men hittade inget huvud ,bara en massa andra ben! Under tiden gick fostervattnet , jag kämpade på ett tag så att svetten lackade . Det är inte lätt att ha en hand i tackan samtidigt som hon vill resa sig och lägga sig om vart annat.
Vi fick till kalla veterinären igen , mitt i natten.
Veterinären kom och vi försökte lägga rätt lammen i magen om vart annat , men vi lyckades inte få ut lammen. Lammen var stora och tackan var trång. Nu fick vi ta beslutet att låta tackan somna in och i stället försöka rädda lammen . Tyckte att tackan inte skulle lida mer. Det är fruktansvärt att se tackan lida så , när man inte har något annat val , man försöker ju bara hjälpa henne att få ut sina lamm.
När tackan somnat in fick vi efter mycket kämpande tillslut ut lammen , men då var det för sent . Tyvärr hade lammen dött i magen redan innan. Efter lite hjärtmassage fick vi ge upp och låta lammen vila vid sidan om deras mamma. Dessa timmar mitt i natten var fruktansvärda. Jag gick och la mig i sängen igen vid kvart över fem , med en klump i magen och tankar som bara flög runt i huvudet. Tog ett tag för mig att somna , för att sedan vakna till väckarklockan 06.45 . Det var inte mycket sömn man fick den natten !
Detta är verkligen baksidan av att vara lammuppfödare.
Nu önskar man att resterande lammningar  går smidigt och bra så att alla lamm och tackor  överlever.
Man  får man tänka på de ljusa stunder som vi har att se fram emot , skuttande glada lamm och tackor på grönbete i sommar :-)

                                                                           // Annie